Per Warming in memoriam
Per är död. Sjung!
Af Tord Björk
Nordens bultande hjärta har slutat att slå. Trubaduren, folkbildaren,vänstermannen, människan Per Warming har plötsligt avlidit i
Köpenhamn. Vem ska nu få hjärtat att åter slå och ge liv åt den plats
på jorden där vi nordbor sökt bygga ett öppet hem. Som få eller ingen
annan fyllde Per Warming detta hem med sin närvaro och sång från
Korpilombolo till Sönderjylland, Karelen till Reykjavik och vidare
till Manila, Mumbai och Moskva.
Per Warming inte bara ville utan levde det goda samhället. När man tog
sig upp de många stegen till lägenheten på Halfdans gata väntade
alltid god dansk mat och ibland en finsk kålgryta. Maten hade Per
lagat så den hade balansen mellan att vara både kraftig och smälta på
tungan, du vet sådär att man lätt kan förledas till att äta för
mycket. Sen följde samtal av den där sorten man minns i decennier
eller livet ut och förstås en konjak till kaffet, gärna också några
sånger, egna eller från samlingarna av fonogram.
Det goda samhället uppstod kring Per i kraft av den anda av ansvar för
världen som strömmade genom det han gjorde där tanke mötte känsla,
handling mötte det andliga i tillvaron och generationerna fördes
samman. I detta låg ett uppfordrande krav på moral och bejakande av de
spontana livsyttringarna oreglerat av den alltmer marknadsstyrande
staten, det som teologen Løgstrup också kallar suveräna livsyttringar.
Ofta innebar det att Per befann sig mitt bland handlandet och
tänkandet hos vår tids folkrörelser i världen och lång från de
dominerande krafterna i våra dagars nordiska samhälle till både höger
och vänster.
Per kände smärta inför omvandlingen av de nordiska länderna från
samhällen där folkrörelserna bar fram en strävan efter jämlikhet och
fred till den nyliberala imperialismens aktiva medlöpare. Motmedlet
var sången, brist på illusioner och grannsamverkan för solidaritet i
hemmakvarteren på Islands brygge mot gentrifieringen, inom och mellan
länderna i Norden och globalt.
Rötterna fanns i den mytologiska folkhögskolans uppgörelse med
passiviteten inför Nazitysklands ockupation av Danmark. Med en kristen
grund som uppfordrade till handling restes på dessa folkhögskolor ett
motstånd som förföljdes inte bara av den tyska ockupationsmakten utan
också den danska samarbetsregeringen. Det bästa av Danmark gjorde
väpnat uppror inte bara mot främmande herrefolkstänkande utan också
den egna statens aktiva medverkan. I denna tradition blev Per Warming
tidigt rektor i en levande nordisk folkhögskolekultur. Med en son
aktiv i husockupationsrörelsen, en annan borgmästare och en tredje
arbetande på kasinot i Köpenhamn samt en hustru som är
trädgårdsmästare hade Per en kontaktyta som är få förunnat.
I frågan om våld, framsteg och religion stod han för en rakryggad
hållning där han stundtals kände sig ensam. För Per var våldet något
som alla måste ta ansvar för, och som finns där vare sig vi vill eller
inte. Därmed handlar det inte om att ta avstånd från våld och på så
sätt säga sig ha rena händer. Det gäller att bestämma sig för vilken
våldsnivå som är moraliskt försvarbar utifrån en så illusionsfri
hållning som möjligt. Varken staten eller det civila samhället kan
bortse från att både att handla och avstå från att handla i konflikter
innebär att man är delaktig i våldsutövning eller accepterar den och
därmed gör den möjlig.
I frågan om synen på framsteg menade Per att vänstern tenderat att
göra framsteg överordnat rättvisa och därmed tenderat att alliera sig
med urbana intressen medan bönderna och landsbygdsbefolkningen setts
som mindre viktiga. Men vad händer om de urbana intressen man allierat
sig med för att uppnå framgång visar sig sätta rättvisan på undantag
samtidigt som ekologiska begränsningar sätter ifråga om
samhällskonflikter kan lösas genom att ständigt skjuta dem framför
sig.
I fråga om religion avvek Per också från de gängse synen inom dansk
vänster. Per såg i teologen Løgstrups anda de suveräna livsyttringarna
före de formats av samhällets institutioner som grunden för kollektiva
rörelser och byggde vidare på den svenske lekmannaforskaren Jan
Wiklunds teorier om folkrörelser. Det andliga såg Per manifesterat i
den gemensamma sången, och något som är oskiljaktigt från unika
relationer mellan människor som vi behöver för vår existens.
Per förblev genom hela livet en självständig sammanhållande kraft
mellan länderna som förde folkbildningen och det folkliga deltagandet
i politiken och kulturen samman. På Filippinerna, i Turkiet, på
sociala forum och på ekologiskt arbetsläger på Solovetsköarna i Vita
havet hördes han stämma sjunga sångerna för att höja modet hos oss
alla. Det livslånga engagemanget för folkhögskolan, folkrörelser och
folk i Norden manifesterades i flera böcker och deltagande i politiska
initiativ. I modstand og myter förs ett samtal mellan dagens
husockupanter och antirasister med en motståndsman från kriget.
Tillsammans med Patrick McManus, Sara och Erik Stinus ordnade han 75 årsjubiléet av Gandhis saltmarsch som tillsammans med många
arrangemang i övriga Norden stod för hälften av det globala firandet
med en stark appell till motstånd i vår tid.
Det kan synas som den politiska kultur och värld som Per bar fram är
passé i ett nytt sekulariserat Norden där det gäller att äga sin
identitet och vara anställningsbar snarare än att handla tillsammans
med andra för att förändra samhället. Men kanske är det tvärtom så att
det han stod för är det som kommer behövas i framtiden. För Per var
inte Norden en unik egenskap hos de nordiska folken, en identitet som
kan odlas fram. Det var istället i relationen mellan folk som vi i
Norden hade lärt något som var värdefullt, något som kan utsträckas
till andra och innebär att det varken finns en yttersta gräns för det
nordiska eller att det är för alltid givet att det finns kvar. Kanske
kommer det en tid när detta att äga sitt varumärke visar sig vara
otillräckligt och att ständigt skjuta på ansvarstagandet för att lösa
dagens konflikter genom hänvisning till senare framsteg och tillväxt
inte längre är den framgångssaga det en gång var. En tid när det
sjungs nya sånger tillsammans och gamla sånger får ny kraft.
Per levde som han lärde. Hans sista stora projekt var att förbinda
Norden med den ryska gitarrpoesin. Den växte fram bland ryska ungdomar
i Sovjetunionen på 1950-talet som reste ut till naturen för att sjunga
och skriva sånger tillsammans. En amatörsångrörelse som varken tog
avstånd från ryska revolutionen eller anpassade sig till makten. Den är livaktig också i andra länder med tidiga företrädare som Okudjava
och Vysotskij. Per har gett ut deras sånger i en bok med både rysk och
dansk text när han inte sjunger sångerna själv runtom i Norden och på
besök i Moskva.
Vem ska nu skapa vänskap med våra grannländer och få oss att upptäcka
främmande världar på andra sidan jorden och i vårt eget land? Med sin
illusionslöshet och samtidiga tro på förnuftet och känslan byggde Per
broar mellan människor och rörelser av de mest skilda slag. Vem eller
vilka ska nu bära detta vidare på ett sätt som förenar de som har helt
olika ideologi och utgångspunkt för sitt engagemang? Jan Wiklunds bok
om globala folkrörelser de senaste 2500 åren som Per uppskattade
mycket har titeln Demokratins bärare. Per var en bärare av demokratin.
Han inte bara sjöng fram demokratin utan organiserade den också. Inför
den pågående valrörelsen i Danmark tog han initiativ till att musiker
ställde upp. Föredömet var den politiska sångverkstaden på PH caféen i
Köpenhamn som han grundat och spridit till Helsingfors inspirerad av
Jan Hammarlunds visverkstad i Stockholm. Till världssociala forumet
tog han initiativ till att musiker från hela världen gjorde en CD med
motståndssånger som hyllning till alla folkrörelser som kämpar.
Per är död. Vi har ett val. Vi kan ta ansvar och bära demokratin
vidare. Under tiden kan vi laga oss en god måltid för de vi lever
tillsammans på jorden med och lyssna på danskan när den är som
vackrast och Per sjunger gitarrpoesins Håbets lille orkester med
kjærlighed som dirigent och La oss vise våre sår, og vrede når det
smerter, alene eller sammen.
Eller sjunga Michael Wiehes låt som Per spridit till många sociala forum och
andra länder. Den börjar: Här är en sång till modet, den går till alla
dom, som drömmer om en morgondag fast natten den är lång.
Til minde om Per Warming.avi
http://www.youtube.com/watch?v=YMQGU3sfVi4
In memory of Per Warming, 2011 Copenhagen Det Gule Villa
http://www.youtube.com/watch?v=l7eoE_H29a8
Den Gule Villa Russian Melodies1 with Per Warming, Copenhagen 2010
http://www.youtube.com/watch?v=eOmoLPv08EM
- End -
